Adeodatus

I veckan gick det upp för mig hur elementet Facebook verkligen fungerar. Jag roade mig en kväll, med frustande skratt och *giggles* all over the place. Responsen var oerhört svag. Inte för att jag förväntade mig några kraftigare hejarop, det var trots allt ganska löjliga, intetsägande och stundtals ritkigt tråkgia saker jag skrev. Det som förvånade mig, var dock folks oförmåga att ens se att jag skämtade, att kommentarerna bara var bullcrap som inte hade någon direkt substans alls. Det tyckte dock inte vissa av mina kontakter.
Vissa tyckte att jag var knasig för att jag inte höll mig till formella "ujuj, jag hatar snön"-inlägg, medan andra kallade mina inlägg för ren dynga, och de bad mig omgående att sluta.

Jag förstår inte riktigt. Jag blir mer förtvivlad och sårad än upprörd. (okay, jag erkänner, blev rätt upprörd med). Att människor kan acceptera att sedan bombaderas med ett flertal applikationer som berättar hur gammal man ska bli, när man ska gifta sig, vilken hårfärg man EGENTLIGEN vill ha, och vilken Harry Potterfigur man är, men inte tycka att det är okej att jag skriver saker som är helt nonsens och som bara kan ignoreras om man känner för det, (en av kommentarerna var till exempel en simpel punkt) känns så ofattbart trångsynt och fyllt med bristande verklighetsuppfattning, att jag blir gråhårig.

En av sakerna som gör mig mest upprörd, är att vissa av statusuppdateringarna hade kunnat komma från vem som helst egentligen, men eftersom de inte "passade in på min image" blev de utdömda som strunt direkt. Det slog mig med ens. Människors förhållande till internet är exakt likadant som deras förhållande till verkligheten. Med skillnaden att de inte vågar uttrycka sig fören de befinner sig i cyberrymden.

För min del kändes det med ens solklart. Jag avskyr Facebook. Jag avskyr den hjärndödande klump som dragit tills ig 500miljoner människor världen över. Jag avskyr att människor(inklusive jag) fastnar framför detta endlösa malande framför Farmville, intetsägande applikationer och statusuppdateringar som till nittio procent består av ganska meningslös information.

Att människor kommunicerar är väldigt bra, och det vanliga dravlet, som kontaktnät och möjlighet att få tag på människor man inte träffat på länge och dylikt. Men att förflytta umgänget från verkligheten in i datorn förvandlar detta beteendet till en likställning med en bunt WoW-beroende.

Jag trodde det var omöjligt att plocka bort sitt konto, men uppenbarligen är det möjligt. Det tar två veckor, men känns som en självklarhet tills vidare. Om folk är intresserade: Logga in på Facebook, och tryck på "ta bort facebook"-länken från den här bloggen -> http://www.vun.se/entry/129/#comment:4

So long, everyone!