Lite filt run mina ben.

Sitter i vardagsrummet, väntar lite halvt på att min moder ska dyka upp från jobbet, egentligen helt utan anledning, antar att jag mest saknar henna lite sådär i smyg utan att jag tänker på det. Rester från tidig barndom eller nåt.

Det slog mig när jag skrev rubriken till inlägget, att jag verkligen ÄLSKAR ordet Filttyg. Det är så genuint genuint bara. Får mig alltid att tänka på mantlar, medeltid, fantasyberättelser och böcker. Jag sugs automatiskt in i en värld där JAG är huvudrollen i ett äventyr med en stor grå mantel (av filttyg ofc, segt, tjockt, varmt) och har, den hårda vägen, lärt mig att överleva i och bruka naturen.

Dagen måste jag fylla med någonting festligt. Ikväll hade jag egentligen tänkt dricka öl, men sen slog det mig att, visstfan, jobbet imorgon kallar som en ond gam. Bäst jag röjer på vinden. (sitter hemma i vardagsrummet och spelar tetris eller Swords And Sandals.)

Min förkylning har vägrat ge med sig, vet inte om det beror på ingenting, eller om jag helt enkelt varit olydig på något sätt. (woopsi daisy, sorry Sushi.) Nu åter till kaffemaskinen och en saligt bra bok. Jag kallar den Hundra år av ensamhet. Mest för att den heter så.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0