Adeodatus

Sitter i klassrummet. Vi har haft ännu ett misslyckat och fint ehlmöte, alltid same story, alltid samma förvirrade klassföreståndare som trippar iväg med ett försiktigt "hej då", utan något som helst gensvar. Det är en mycket intressant relation vi har, klassen, Anette och Johan.

I helgen gjorde jag och mina syskon(minus debora, plus Paul, en skön snubbe som vi inte kände sen innan, I'll tellt he story)
Paul är alltså en bekant till Hanna, äldst syster, och Jonatan, kusinen vi var påväg upp till för att fira.

För att göra historien klar och tydlig: Jonatan, kusin, fyllde 30 år i helgen, och alla kusinbarn(runt 12-13 stycken) plus Jonatans vänner åkte upp till smålandsskogarna för att hålla en överraskningsfest i hans ära.
Presenten pendlade mellan en Roskildebiljett, presentkort till kläder och skor, ett fiskespö och Dubstertröjor. Protesterna i min familj var ruggande. Det slutade med att alla lade ihop till en vinkyl. Kostar omkring 2-3tusen kronor, och är till föra tt hålla vitvin på perfekt temperatur.

När vi tagit oss iväg i bilen, jag, Mirjam, Amos och Hanna, åkte vi in till stationen föra tt hämta upp denne Paul, en trevlig prick som lyckades dölja sitt förvirrade och något skrämda inre, när jag och Mirjam ansatte honom med diverse lekar, intejpningar av hans skägg, och burleskt prat om nedre regioners slemverksamhet, avföring och naturliga testiklar.

Efter halva resan bestämde sig Mirjam och jag för att försöka bota vårt illamående med det resterande av vår BiB, då vi tömt tre fjärdedelar kvällen innan. När vi nått Lönsboda skriker Hanna till "men tusan vi skulle ju köpa med oss en ostbricka!" Jag i min dåsiga förvirring säger "men vad tusan, de har väl någon skärbräda de kan använda?" Jag upptäcker snart mitt fel när de förklarar att det är osten på som är av vikt, inte underlaget.

Lite förlägen svansade jag efter det in i affären efter Hanna. Vinet var slut, och jag grep därför till 3.5ornas hjälp, och så lite gott och blandat. Till historien hör, är att huvudet var tejpat med byggpojkarna:s tejp, en gul, fin sak, vilken fungerade som substitut till ”det er for vildt”. De småländska tanterna granskade mig oerhört noga, men avvek från att legga mig. I wonder why.

Efter att inköpet var gjort bar det iväg, och den sista biten var fylld av dåsighet, jag invaggades i ett skönt lugn där vi slingrade fram längs de snåriga vägarna. När vi körde nerför backen möttes vi av ytterligare två bilar, och hela släkten hade plötsligt samlats i en enastående symbios av förväntansfull rastlöshet.

Det som slog mig när vi gick in i huset under vaga lyckotjut var att stämningen redan då var lite tryckt, folk visste inte om de skulle hälsa på varandra (Jonatans kompisar) eller inte, och man stod och snurrade ett par minuter, jag öppnade min första öl och försökte se obesvärad ut samtidigt som jag fällde ”min katt dog igår” lite sådär i smyg.

Det som fick kvällen att tända fart på riktigt var när Jonatan öppnade upp sin present, och blev lika förvånad som vi blev nöjda med hur allt utlöpt, festen kunde börja. Och det blev bara bätter när en advokat vid namn Mathias(vi kom att stifta en djupare bekantskap under fortgående dygn) började lassa in vitvin, och fyllde kylen till taket. Det gick in ungefär 30 flaskor.

Egentligen skulle jag kunna sitta här och brodera ut helgens fylleslag till en gastronomisk känsla av galet festande all night long. Vilket det visserligen var. Men det blir ganska tomt, och jag kommer ihåg för lite från kvällen för att göra någon direkt rolig story av det hela. Det jag kommer ihåg tydligast var dels, en filosofisk diskusison med advokaten Mathias (ständigt en återkommande figur, han fick vara med om en mycke tovanlig bakisdag emd oss andra) där vi satt och värderade intelligens, och hur det återspeglar sig i skolan och liknande. Återigen, var jag tvungen att fälla en kommentar: "Jag är ju smart, men får dåliga betyg ändå". True story.

Det andra jag minns någorlunda tydligt, var en oerhört ingående politisk diskussion om socialism, Zeitgeist och olika vänsterrörelser och hur de fungerar i dagens samhälle. (låter så jävla vackert när jag skriver det, tro mig, det kändes inte lika överväldigande för en vecka sedan. )
Han började kalla mig för anarko-syndikalist, och jag stod och skakade på huvudet, dumfan som jag är, och sa "nej, men vafan, det ska inte FINNAS några rubriker och grejer, alla ska bara VARA!" Mitt bästa argument såfort jag inte kan svara på saker: säga att motståndaren helt enkelt har fel. Det brukar fungera!

Halv 5 på morgonen somnade jag på golvet i köket med ett liggunderlag som kudde(det slog mig självklart aldrig att rulla ut det) sedan, en timme senare, vakande jag upp, festen var i full gång fortfarande, och jag stack på toa för att fräscha till mig lite. Jag upptäckte då att Mirjam fyllt mitt ansikte med diverse könsord och vulgäriteter, vilket jag genast försäkte tvätta bort. Jag menar, hur kul är det att gå runt med kuk i pannan? (ask Mandy, she knows)
Vi fortsatte därefter festandet till klockan 8 på morgonen, under dessa timmar hann jag dricka ännu lite mer vin, dansa förföriskt till Lisa Ekdahl och inse att det var hög tid att krypa ner i en liten lekstuga med en massa kex och jordnötter.

De flesta steg upp runt 12 nästa dag, jag inklusive. Det första jag gjorde var att ta ett par rejäla klunkar från ett vattenflaska som stod i det lilla huset. Jag fick direkt efter höra att den stått där i ett halvår ungefär, varpå jag tog ytterligare några sippar. Nöden har ingen lag när jag är bakis.
På något vis lycakdes jag hamna på mina kusiners veranda, där Mirjam Jonatan, Hanna och Mathias satt och drack återställare och rökte cigarr. "Förträffligt" tänkte jag, och slog mig ner tillsammans med dem. Det första ajg gjorde var att ta en klunk vin, med Jonatans, inte oväntade, kommentar "är inte du för ung för en återställare?" jag valde att inte svara, utan fortsatte mitt tuggande på nötter och kex. (vilka för övrigt var en blandning mellan tunna digestivekex och såna där vaniljgrejer som är vanliga vid kafferep, jävligt goda, men som man aldrig köper för att de påminner om söndagsfikat hos farföräldrar från barndomen)

Vi satt där och bälgade i oss en flaska tillsammas eller nåt. Det var mysigt och bra, inget direkt mål med det hela, förutom att glömma bakfyllan och eventuell ånger från gårdagen. Vi förflyttade oss sen upp till deras vardagsrum, där vindrickandet fortsatte, tyvärr enbart med mig som frontfigur, och jag hade plötsligt tömt nästan hela flaskan själv. Det kändes mindre lyckat. Satt och fnittrade som en skoltös som vanligt.

Under denna stund, bidrog jag med gott och blandat, Amos fixade fram julmust, och jag förklarade "Stringbergs gemytliga kvinnohat" lite mer innegående. Det var minst sagt uppskattat.

Det som gör ehla den här dagen rolig, är egentligen hemresan, då vi tog en tur förbi vår kära mormor, Gunilla, en av frontfigurerna i min uppväxt. Hon är alltid duktig på att förvåna en på alla möjliga vis. Nu senaste visade det sig vara med en servettsamling hon hade i en kakburk. Det var ungefär 50 oliak sorters servetter i burken. Viktigt att beakta är dock att hon hade klippt ut en fjärdedel från varje servett hon velat samla på. Lite arbete får det allt vara.
Under vår vistelse där lyckades hon även bjuda på pepparkakor och jordgubbssaft, Mathias kände sig måttligt malplacerad kan jag tänka mig.
Mormor kläckte tillslut en av sina fruktansvärt fina och raka kommentarer som vi alla väntat på. Denna gången blev det följande, när hon pekar på sin rullator, och efter lite smmått mumlande på tyska öppnar upp med sjömonstret: "Kaputt machen den och den" pekandes på de båda bromsarna. Vi ville dö lite av skratt.

Hemresan i korta drag:

Stopp på Ryds pizzeria, vi åt, var trötta, drack ännu lite mer öl.
Vi började köra hemåt, jag somnade under min jacka i bilen, i hopp om att bli väckt när vi var framme i Lund. Jag blir väckt i Lönsboda istället, med att bilen har blivit kaputt på riktigt, börjat ryka och sådär. Vi stannar på en mack, dricker kaffe, spelar bubbelspelet, och väntar på vår morbror som ska komma och köra oss till Älmhult. He's the man.
Vi anälnder till Älmhult, fixar biljetter hem, jag öppnar upp en kvarglömd 3.5a som vi alla delar på. Det känns minst sagt sunkigt, jag kände mig som en renodlad smålänning där för ett tag.
När vi kommer fram till Lund beger ajg mig raka spåret till May, kände mig som en lort, var bakis, halvt full och stank röv på samma gång. I recommend it!

Nu ska jag sluta upp med mina suparhistorier som mest mynnar ut i hur mycket jag kan dricka under en helg, det leder mest ingen vart alls. Gnite folks, jag ska föröska gå coh få feber nu, om ni ursäktar.
Peace!