Adeodatus

Det finns alltid vissa saker som, av olika anledningar etsat sig fast på ens medvetande. Det kan handla om vanor, känslor, ja, vadsom helst som på verkar en, men ofta utan att man ens är medveten om det. En av de sakerna för min del, är ne gammal mobiltelefon (okej, inte så gammal, knappt ett par månader sedan jag bytte). Dess knappsats har en helt unik känsla, man måste anpassa sina händer för att skriva på den, precis som jag var tvungen att anpassa mina inlärda vanor att skriva på den nya mobilen jag fick.
Egentligen spelar det ingen större roll, nej, det är först när man upptäcker en saknad, eller frånvaro av något som man blir medveten om dessa, till synes obefintliga skillnader, dessa karaktäristiska konturer som formar ens medvetande. Nog är det en sällsam känsla alltid.

Imorgon kommer julmusten. Kvällen har genomsyrats av ett högljutt smattrande från tangenterna, med en ringande kör av skratt och flåsande andhämtningar. Sällskap är alltid bättre när man får dela det med någon. (en egendöd mening)

Jag har planer om framtiden, vissa sträcker sig enda till min pensionärstid, medan andra inte tagit sig längre än till nästa helg. Men det är nog inte det som är poängen. Nej, det är strävan efter något som håller en vaken, håller upp huvudet över ytan.
Min kindtänder värker, vet inte om det är för att jag krängt för mycekt popcornkärnor, för att har munsår som sitter precis uppe vid dem och irriterar, eller om det helt är en sällsamt jobbig kombination. Sorgligt nog kommer jag nog aldrig får reda på det, eftersom jag inte kommer fortsätta tugga på kärnorna, och såren börjar läka(jämfört med igår. Tuggade på kärnor på med). Men det gör nog inget, verkligheten blir så mycket mer intressant när man inte kan ha koll på allting, när man erkänner att det är nödvändigt att lämna vissa saker åt slumpen, våga kasta sig ut och fångas in igen, hel, som ren, som söndersliten, som förkastlig.


Jag vaknade upp och höll om en dunk gin, men i drömmen jag just drömt höll jag om dig.