Adeodatus

Dagens höjdpunkt finns inte att greppa med ett, ett flertal eller ens miljoner fingrar. Antar att slutsatsen får bli att hela dagen varit en berg-och dalbana som inte slutat fören jag sjönk ihop framför tidningen på eftermiddagen runt tresnåret, tog en klunk kaffe och kände mig som en upphängd tygtrasa. Lite svettig, klibbig, smått uppfylld av något sorts euforiskt rus som hela tiden kämpade för att lägga sig. Det har tillslut lyckats.

Egentligen har dagen inte varit mer speciell än andra, det är mer en ovanligt stimmig klass som fyllt skolkorridorerna(och klassrummen för den delen) med skratt och barnsliga upptåg. Inte oväntat var jag tvungen att vara värst som vanligt, och lyckades facepalma trappan när jag var på väg hem. Cykelfärden med River en vacker dröm i skallen kändes något större, något förbannat gladare än vanligt.

Nu sitter jag och väntar på att kvällen ska ta mig under dess vingar, och sen om det är en tidig sömn, film eller frenetiskt pianospelande som väntar återstår att se. Jag är öppen för det mesta, hoppas skymningsmörkret är lika öppet för mig.
(Hittade en batteriladdare under Deboras säng, visste att hon beslagtagit det. Hon är duktig på sånt.)