Adeodatus

Sitter och diggar saten till NIN, kvällen går in i en period då jag frenetiskt lyssnar igenom vissa favoritskivor, tänker på sånt där man sak tänka på sent en skoldag, och nästlar mig igenom en liten insjö av chattrutor och hemsidor.

Min galet fina polack blir bara bättre, vi sitter och skämta roch pratar mer än vi spelar piano, men eftersom han kan bidra med det enda jag kan tänkas behöva, nämligen motivering och lite extra stöd till som tätt, fyller han en alldeles utmärkt funktion. Funderar på att ge honom en riktigt fin present någon dag om allt fortsätter att gå lika bra som nu. Exempel på hans totala öppenhjärtlighet: Han sitter och plinkar på stycket vi ska börja på, ett av Chopins preludier (låter mycket finare så) vilket är ett av mina stora favoriter, när jag kommer in genom dörren. Kan bara sätta mig ner lite försiktigt, låta jacka hänga tungt på mina axlar, pusta ut efter cykelfärden och le lite blåögt och dumt.

Lyckades laga min stora dator igen, har i någon veckas tid enbart kunnat använda min lilla skoldator (inte fy skam det heller) men precis som kaffe som ska drickas ur kopp (om man inte slår på stort med ett 2 dm högt glas) tar sig bloggen alltid en gnutta bättre när den får åtnjutas via en stor skärm, ett tjockt, smattrande tangentbord och högtalare som utan tvekan kan mäta sig med de som sitter inbyggda i den bärbara.

Nu är det dags för lite miljöombyte: Köket nästa.